Det är dags nu. Nångång i livet måste man inse att det inte längre fungerar att leva som man gör. Nångång måste man faktiskt ta tag i sig själv och göra något åt situationen. Jag har tappat 17,2 kg sedan jag startade mitt nya liv. Jag väger nu 246,2 kg och det är på rätt väg men jag har väldigt långt kvar innan jag är där jag vill vara.
Det är en pärs att ställa sig på vågen, jag hatar det mer än vad en normalviktig person kan ana och att se siffrorna på vågen gör inte sällan att man får en klump i magen. Det är inte kul att väga som tre fullvuxna karlar. Det innebär smärtor, det innebär ett socialt hämmande och en stigmatisering av samhället som folk inte inser. Är man fet är det öppen jakt på att bli kränkt och retad. Man är ju fet, man får skyllla sig själv. Okunskapen är skrämmande i detta samhällsproblem.
"Det är ju bara att banta" säger folk var och varannan dag, och ja det är bara att banta, många överviktiga personer bantar i hela deras liv. Och om en normalviktig person ska gå ner 5 kg så är det bara att banta, men ska man gå ner 105 är det inte lika enkelt. Man inser inte hur stor man är innan det är försent. Man blir nästan blind i sin egna viktökning.
Den här bloggen ska handla om mat,kärlek,ångest och att göra något bättre i livet än att växa..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar